Fane of Tiamat - Part 1

After being teleported to the outskirts of Vraath Keep, we started to look for a path or trail that could have been used by the red hand agents.

From searching the surroundings we finally found and got on the path that led us towards the Fane of Tiamat. And after some minor bumps in the road (read manticores, ogres and some other filthy trolls) we made it all the way to the thin bridge leading over to the double door entrance.

This was the first test. We spotted 2 large dragons in a opening some 100 feet above the double door entrance to the Fane. One blue and one red. After some discussions and planning we decided to try to fool them out one at a time so we had the monk of the group go forward on his own with us hiding prepared for battle just around a corner.

A big bloody fight errupted and we were stood strongest, a lucky in the end with no casualties. Both dragons that protected the entrance were slayed and we captured their treasures and had a feasty meal on the meat.

The entrance to the Fane was looking very threatening with its 5 dragon heads staring down at the ground just infront of the double doors. Pretty sure it was booby trapped, we decided to use our knowledge and wisdom and commune with out gods to see if there were any other way of entrance to the Fane. No luck there, so guessing our only option was to brute force the code we decided to do so. After numerous attempts and some very lucky guesses from our team we finally got in!

The next few minutes were going to prove fatal for our group, with us charging inside the Fane to use any sort of initiative advantage we had after opening the great double doors that led inside the Fane. Erythion and Morbald charged ahead with the rest of the group tightly coupled behind.

Demons and undead monsters filled the first room we arrived in. And if that wasnt enough, we got overrun by invisible spawns as well. The initial assault on the Fane ended with both Erythion and Morbald dead, and the rest of us fleeing head to toe out of the foayer with the bitter taste of death and defeat in our mouths...

Fane of Tiamat - Prequel

With a new goal in sight we started to march for the Fane of Tiamat, the headquarters of the cultists that we had fought for so long.

Now, our motivation was very high. We had the enemy on the retreat for the first time in months. We were the ones with the initiative and we felt that we could pull this off.

The death of Wilmar of Dauth fresh in our memory we marched for days in the Wyrmsmoke mountains... it was time to settle this once and for all - Tiamat was to be destroyed for good.

The Last Stand - Grand Final

Lord Jarmaath called on the telepatic link to inform us that the last line of defence were going to be at the cathedral and that we had to hurry back. The enemies had covered a lot of ground and were now within reach of the holy sanctum of the city.

Outside the cathedral Captain Lars Ulverth, Immerstal the Red and Tredora Goldenbrow had gathered up to meet up the forces of evil together with the rest of us. Rendawyth, Wilmar, Clifford, Xaddax, Wo-Fei and Mystofos were ready.

In the middle of the hoards of evil we spotted their leader, Wyrmlord Hravek Kharn. When he came closer he stopped suddenly as did the hoard. He started speaking.

“You have this last chance to surrender, human dogs. If not, your blood will be drunken by my army before the night is over.”

We all screamed back “Long Live Brindol!” and all hell broke lose. To our suprise the wyrmlord charged forward together with his personal guards, 2 Hill Giants and 4 big Ogres. To my own satisfaction he picked my character, Rendawyth, as target. I knew immediately that this was in our favour since the enemy had (as always) a numerous advantage so I got a chance to take out the leader in the first rounds.

Kharn's charge ended with a miss while one of his personal guards followed him and tried to flank me. This was not so smart since it triggered an attack of opportunity and luckily I scored a crit that fell him immediately. On the following round Rendawyth activated his Boots of Speed and used one of his Smite Evil attacks. 3 out of 3 were threats, 1 confirmed. Total damage dealt: 100. Kharn's head dropped to the ground and things looked a lot better.


Unfortunately things looked much worse already in the next round when Miha Serani, Ulwai Stormcaller and Wyrmlord Nurklenak unleashed their spells from afar. Lars Ulverth and Immerstal were killed instantly by the fierce fireballs. As that wasnt enough, 2 Hill Giants stormed up to the gates and dealt a heavy crushing blow to Tredora Goldenbrow who dropped like a rock to the ground.

With Clifford on the cathedral roof we had a good sniper who could assist in taking down the most crucial enemies. Mystofos, who had come to aid the heroes, also proved very important with his powerful summoning spells. Dire Wolfs ripped the enemies apart and dealt severe damage to the foot soldiers.

The enemy spellcasters were still alive and launching volley after volley at us and our resources were dropping rapidly. The one that felt it most was the brave paladin of Dauth - Willmar. In a headlong charge towards Wyrmlord Nurklenak he did a last desperate attempt to stop the arcane magic from landing on the steps to the cathedral. Unluckily, he missed direly.

Rendawyth noticed Willmar's charge and followed his tracks. Another blow hit us when Miha Serani took mental control of Clifford who started firing arrows on Willmar. A combination of friendly fire from Clifford and yet a few more fireballs from Miha was too much for Willmar who died instantly.

Mystofos had managed to summon more animals to our aid and they were all up Ulwai's alley surrounding her. When Ulwai took the final punishment for her crimes and died the forces of evil no longer able to occupy the cathedral, they decided to retreat.

A very tough battle ended in Victory! Unfortunately, Willmar died in the last rounds but he will be remembered for his sincere and outmost courage.

This was the day when the enemy took the biggest blow so far, the tides changed. This was the day when the heroes of the valley took the offence in their own hands and began their journey to the source of evil - The Fane of Tiamat.

Brindol still stands

A might red dragon by the name of Abithriax came flying across the plains towards the city of Brindol. The wyrm started setting buildings on fire and causing panic among the citizens. We were called in to meet this new threat. Without any arcane power we had to rely on Anor's arrows to deal the damage since Abithriax was airborn all the time.


The dragon knew this fact too so after a few volleys of fire on us he dove down to Anor just to grab his bow and flying off in the sunset. The fires in the buildings grew in intensity and we failed in stopping them. Anor's bow, the wyrmlord and dragon bane, was now nowhere to be seen. A message on the telepatic link called us to our next destination, Dawns Way.


The siege of the city of Brindol took many lives, mostly allies. The brave Tiri Kitor elves fought side by side with their newly won allies in a battle that was going to prove too tough. The dwarven mercenaries from Hammerfist Holds proved very useful to say the least, with their specialized combat tactics, but it wasnt enough.

Wave after wave of spawn came rushing in, first the green sneaks. These beasts were very dangerous in large amounts but luckily Morbald ended their lives quick and painlessly with a mazimized fireball.

Next up was several other types of spawns to name a few Redspawn Firebelcher, Whitespawn Berserker and a Redspawn Arcaniss. This was going to be a tougher challenge than the first wave, ending with the death of one of the players - Belak (RIP).

Things look dire indeed, but another wave was on the way - Bluespawn Thunderlizards. These critters fired off arcs of lightning and took down Fellguard and Snowmantle immediately. Snowmantle, being the main healer for the allies, was a big loss. Dark clouds covered the sky now. The young and brave paladin Wilmar of Dauth called for a retreat and the withdrawal from the streets had begun.


The enemy forces were too strong here. A well fought battle ended with the heroes retreating up towards the hill to hold the last line of defence.

Status quo

Not much happend here lately, due to several reasons. One and foremost, I had a drop in available playtime and motivation but also summer made me pause the gaming for a few months.

Next coming days a series of posts will bring you up to speed what happend since last post in the campaign.

Battle of Brindol - how did it end?

Battle of Brindol - Part 1

The final fight has taken place - Battle of Brindol is over. More news to come, check out these photos for now.

RHoD - Battle of Brindol

Enjoy :-)

The Ghostlord

After finishing the battle in Rhest we took up our offer from the Tiri Kitor elves and formed an alliance with them. Sellyria Starsinger held her word and even offered us the giant owls for us to lend during the next few weeks to come in order to aid our mission.

Off we went to Brindol with the good news that Tiri Kitor had joined the alliance and would send not only archers, but Sellyria and the other big names would also come and help. This will for sure aid us when the Red Hand of Doom closes in.

In Brindol preparations were well under way, and we killed off some false rumors, one of them being Jarmath was being drugged and was going to be pushed from power. We dont know this for a fact, but its most likely false. So, back we were with a hidden treasure from the Rhest that we didnt know what to do with, the phylactery. After many discussions and some beers in the pubs we decided to search for the long lost Ghostlord down in south.

We really knew very little about this Ghostlord, we knew that a spot on the map was marked with the name but not much more than that. Some rumours had been picked up that it was a tale about an old druid that dissapeared long ago. Who other than the druids in the forest near Witch Cross could help confirm this to us? Off we went. The rumours had in deed been true, the story about a lion cult sounded very scary. We were given a direction and a likely position of his whereabouts, which happend to be where the mark on the map was, near a deserted outpost.

As we reached the little outpost where plains turned in to hills and moutains, we found the way to the giant lion stattue with some divine help. When we approached the entrance to the giant stattue, we were ambushed by a huge Varanthian. This was indeed a powerful enemy, as it swallowed one of our companions alive. His fortune was then sealed, but another fierce fighter in the group did shish kebab of him after a round or two.

When the first encounter was over, we decided to enter through a balcony high up in the air with the help of our owls. Then all of a sudden thunders and clouds gathered upon us, and Anor was hit suddenly by a thunderbolt of some sort. Morbald answered with a well placed Maximized Fireball and dead bodies fell over the edge. In we went and after the so called Ghostlord. Who was he and what was his intentions?

As we continued exploring the lion statue we discovered several unpleasant things like torture chambers and Tiamat holy statues. It looked like the Red Hand of Doom had been here for quite some time. After searching the complex for some time we found a more or less hidden room with a pulsating pool in the middle.

Suddenly a shadow came out from one of the alcoves and to our deepest horrors it was a... LICH! This was the person that we came to meet. That we had to get information from that we were missing. What role did he play in this whole mess?

The Ghostlord approached us quickly, but did not attack as we stood fast. "How dare you enter the realms of the Ghostlord" he began. We froze for a second before we greeted the Ghostlord in a polite manner and started what would become a very very tense negotiation. It turned out that the Ghostlord had been robbed of his phylactery and was forced to help the Red Hand of Doom with his undead legions. He promised in return of his phylactery that he would not help the Red Hand of Doom and would kill any remaining Red Hand agents in his complex.

The meeting ended with us giving the Ghostlord his phylactery, trusting in that he would not help the Red Hand of Doom and would let us out alive. A sudden shivering feeling dropped down our necks when we heard the Ghostlord saying... "Fools! Do you think i will let you live? You will all die in here!".

Again we felt the cold shivering feeling, this time going all the way down our spine. We had no choice but to run back the way we came leaving the Ghostlord to do whatever he wanted to do. When we came back to the entrance room, we were ambushed. Monks with spiked chains, and someone fireing arrows at us. Just before the ambush we heard how the Ghostlord was coming our way too. This started to become a very bad situation indeed.

Breaking away from the ambush we decided to hide in the fog that almost completely filled the entrance room while the Ghostlord hopefully could deal with the other "guests". Suddenly the fog dissapeared and the Ghostlord stood there in the middle of the room, gazing around after flesh to eat.

Geth Helder had been badly wounded by the monks in the ambush so Eluard had to cast some healing spells on him, which turned out to be very fatal. The positive energy bursts that erupted at the time of the spell caused the Ghostlord to act instantly. A flamestrike thundered down and hit Eluard hard. "Worthless priest! I will deal with you later!" he said as he continued up the stair to the place where we had been ambushed. We didnt understand the reason for the attack and decided to go through the secret door in the room that we hadnt explore yet.

As we entered the corridor some kind of undead lions attacked us. Eluard used his divine power to turn the beast before it caused us more problem. Baam! Another flamestrike came hauling down. This time, hitting Geth. At that point we finally realized that it was the positive energy that caused the Ghostlord to react.

Being chased by the clock and the Ghostlord we decided to full out run down the corridor no matter what. Dead end. The corridor ended with solid stone. Since the group didnt have a rogue we found ourselfs in a dire situation. We basically had to choose between spending some minutes searching for a hidden door, that might not exist, or to turn back and after the Ghostlord.

The smart move to put water on the floor to see if any bubbles would appear or if the water would dissapear through the wall proved that there was a hidden door there somewhere. We decided to try to force the wall up by pushing on all surfaces. After a minute or two a small crack opened and we could see the light.

We came out of the complex and the storm was still active outside. Eluard again used his divine power, this time looking carefully after the Ghostlord before casting the spell, to get astral deva wings so he could fly away and get the giant owls. After being fetched we left the Ghostlords complex and with mixed emotions wether our actions was right or wrong...

Sweet sweet Victory!

The time had come to finally play out the last bit of the battle in Rhest. The main building infront of us was occupied by an enemy spellcaster that had taken control of poor Farkor, and the huge black dragon was near by ready to strike one of us.

After starting the first round with a well-placed Dispel Magic Eluard prepared for being attacked. Anor was next, chosing to go after the spellcaster on the roof since he was an easier target and also still in control of Farkor. 3 arrows went off, but alas, 3 misses. They were actually hits, but some magic spell caused them to just miss him with a few inches.

The mood dropped a bit for what to come, but Morbald did his duty and landed 3 missiles on the enemy spellcaster on the roof. Then it was the big dragon turn. To our suprise, he lifted and flew off towards the bell tower. Getting a small breather was nice, it gave us the opportunity to end the life of 2 ogres and hit the spellcaster who retreated down in the building.

Back came the dragon, with the coward Saarwith on his back ending its movement just at the stair we were heading for that led up to the roof of the main building. Alas, we couldnt get shelter from the goblin inside now.

An arrow left the wyrmlords bow but missed Anor. It was our turn again. Eluard decided to fire off an Ayialla's Radiant Burst which made some damage to both dragon and Saarwith, but most importantly, made the goblin blind. Anor fires 3 arrows towards the goblin who get hit by 2 himself and 1 hits one of his two mirror images. Only 1 mirror image remaining. Our goal here is to kill the wyrmlord, and discover what he is doing out here. So Morbald fires off his Magic Missiles against him as well. Last image is gone.

Coward as he is, Saarwith orders the dragon to retreat as far away as he can. Eluard continues to push towards the building as Anor fires away 3 arrows at a distance of 5-700 feet. All 3 hits. Wyrmlord falls of motionless, as the last arrow hits him straight in the spine. Dragon roars and heads back.

Eluard now focuses his divine powers and lets loose a Hammer of Righteousness that deals a massive 57 points of damage. Dragon take a good hit but continues. Anor fires as much as he can and scores a few hits. The enemies on the roof of the main building are now taking cover as much as they can and the enemy spellcaster cant be seen still. Dragons turn. It continues towards Anor and makes a disarm attempt on his bow. It succeeds and things look dire again. Eluard, who stands just a couple of feets behind, moves in to strike the dragon from behind. An attack of opportunity is made from the dragon who deals 15 damage but takes 16 in return from the Fire Shield protecting Eluard.

Eluard is now next to the dragon and casts a spell as he grabs the dragon's wing. The dragon starts to freeze as the heat is sucked from his body and the Shivering Touch made it to drop to a halt. It completely froze and got paralyzed from it! Anor regains his bow and both Eluard and Anor starts to pound the dragon Coup de Grace's until it utterly falls a part.

Morbald who failed another Will save vs the dragon had started to flee back to the tower. Farkor now regains control of himself and starts to head back to the tower as well. The lizardmen are approaching quickly now, only 500 feet away. Farkor and Anor decides to go back to the dragon and cutting of its head to put it on top of the bell tower to state an example. It proves to be a wise choice, since the lizardmen decides to head back after closing in on the tower.

After the miraculous deed, we decided to head back to the rendevouz spot. Being cautious, we decided to fire off a Rope Trick spell to guarantee our saftey until the elves came and picked us up. Initially, we wanted the elves to stay for a couple of minutes as we cleared the main building and searching the area, but as soon as they learned the deaths of Killiar and Trellara, they refused to do anything else but to return to Star Song Hill.

Accepting their wishes, we all returned to their village. Thinking it might not matter so much since the only known enemies left are the enemy spellcaster, 1 ogre and 1 ettin. If they would decide to leave the area they will not get very far as the terrain is very rough and the elves in the area are air-borne on their giant owls. Tracking them down and capturing them will not be a very hard task.

So, another wyrmlord bites the dust and another dragon as well. The Red Hand of Doom takes another blow as the Resistance in Elsir Vale continues to stack their victories!

English, please

After several requests from readers I have decided to continue posting in english. I hope you find it readable, english is not my native language, so there might be some funny grammars here and there.

Anyway, enjoy =)

A very dark day indeed...

Det började lite tveksamt men tillslut så kom vi i alla fall över på andra kanten av Rhest, den östra. Vi hade bestämt oss för att slå till mot klocktornet först, så vi eventuellt kunde förhindra att ett larm sattes igång.

Vi hade dock en hel del tid på oss, vi ville inte göra något förhastat. I väntan på att solen skulle gå ner och ge oss lite hjälp mot vakande ögon så bestämde vi oss för att iakta det två större byggnaderna.

Rätt som det var så kom ett skrik från sidobyggnaden, det lät som varelsen vi träffade på ensam i utkanten av Rhest, en Harrowblade. Vi väntade ett tag till och plötsligt från ingenstans så dyker en väldig best upp ur mittenbyggnaden med någon liten varelse ovanpå sig. Det är en Large Black Dragon, med största sannolikhet den beryktade wyrmlorden på ryggen.

Vi funderar på om vi ska utnyttja situationen och rycka fram, men bestämmer oss för att avvakta en stund. Tillbaka kommer dom båda, och återvänder i den centrala byggnaden. Allt blir lugnt igen. Vi bestämmer oss för att handla medans vi kan.

Med hjälp av Eluard's Bead of Karma och Water Walk kunde vi dels ta oss utan problem över vattnet med också komma tillräckligt nära för att kasta Control Water på tornet. Detta skulle visa sig vara genialiskt då samtliga i tornet dränktes. Nu var det första steget in i Rhest taget, och vi kunde bättre se den andra större byggnaden i mitten.

Med en strategi lagd och spells aktiva bestämde vi oss för att Anor och Killiar skulle röra sig framåt så dom var inom skotthåll till huvudbyggnaden. Därefter gjorde Farkor sig osynlig och flygande varpå han närmade sig huvudbyggnaden. Morbald avlossade sin Maximized Fireball mot taket där 5 stycken Ogres var befästa. Den satt bra. Tre vacklade till, nästan helt utslagna. Anor och Killiar's krokodil dödade dom på sin omgång. Allt såg ut att börja enligt planerna.

Omtöcknade och överrumplade försvann de övriga Ogres från synhåll. Vi inväntade Eluard, Morbald och Trellara innan vi bestämde oss för att gå närmare huvudbyggnaden. Att bli avskurna nu mitt ute på skön vore ingen bra idé.

När vi alla var inom räckhåll hände det. Upp ur huset kom draken med den lilla personen på ryggen. Skrikandes svordomar på drakoniska gjorde en del av oss knäsvaga, men efter en del välplacerad gudomlig magi från Eluard så satte draken iväg mot klocktornet.

Ut ur sidohuset dök plötsligt en Harrowblade upp. Vi hade nu ännu en fiende emot oss. Draken och Wyrmlorden syntes inte till så Eluard gick in med Divine Power mot Harrowbladen. Det började dåligt, varelsen lyckades sätta båda sina vingar vilka gjorde en hel del skada. Eluard delade ifrån sig ett par välriktade slag, men kunde inte mäta sig med den uppenbarligen mycket farliga motståndaren.

Upp på taket kom nu också en suddig figur med en stav i handen. Omgiven av Ogres började den titta ut över hustaket. Farkor beslutar sig för att försöka göra en disarm på personens stav. Det går åt pipan och istället blir Farkor kontrollerad av personen varpå Farkor bestämmer sig för att sätta sig bakom huvudbyggnaden och vissla på en sång.

Draken syntes igen på himlen. Den närmade sig snabbt. Samtidigt hördes ett högt dååååång, dåååååååååång från klocktornet. Wyrmlorden hade satt av larmet. Draken hade nu kommit väldigt nära oss, och de som först blev angripna var Trellara och Killiar. Efter två rundor var båda döda.

Harrowbladen och Eluard fortsatte sin utdelning av slag och nu var Eluard nere på 3 hp. Vis nog insåg han att det inte skulle gå vägen utan tog 5 foot bakåt och skulle aktivera Staff of Life. Tyvärr hade Harrowbladen reach, vilket gjorde att den fick en gratis attack. Träff. Och det tog illa. Eluard fick 12 poäng skada och hamnade på -9. Ja, minus nio. Eluard's gåva från sin gud träder omedelbart i kraft och han återfår 1d8+4 hp. Tärningen landar på en 7:a. Eluard har 2 hp igen och använder Staff of Life.

Anor sätter den sista pilen i Harrowbladen som tillslut sjunker ihop och försvinner i vattnet. Farkor är ur spel, draken är nära oss, taket är befäst med monster och våra alviska vänner har fallit. Vi står inför en väldig uppgift att vända det hela, men vi har varit i tuffa situationer förr. Än är inte striden över!

Ruined city of Rhest

Efter att den norra vägen äntligen hade öppnats så var nästa checkpoint att hitta de lokala alverna som enligt druiderna skulle leva i träskmarken Blackfens. Vi hade inte mycker info att gå på utan bestämde oss för att rida fram tills att marken inte längre bar våra riddjur och sedan fortsätta vår väg till fots.

Vi färdades något syd-väst från vägen in mot Blackfens, för att inte närma oss Rhest för mycket. Efter några timmar så blev marken för svårframkomlig så vi var tvunga att lämna hästarna och fortsätta in till fots. Djupa pölar här och där och stundtals stora sjöar som uppenbarade sig gjorde det svårt att ta sig fram. Ibland passerades också stora vassöar mitt ute i fuktiga och blöta landskapet.

Det började bli sent och myggen bett tilltog i antal och styrka. Vi bestämde oss för att tillfälligt slå läger för att vila ett par timmar vid en liten vassbeklädd ö. Farkor närmade sig först, trött och sliten efter den mödosamma färden. Plötsligt ser resten av gruppen hur vassen börjar röra sig väldigt snabbt. Ett hemskt skrik bryter ut och ut kommer en stor hemst varelse till hälften ödla och hälften drake.

Striden som utbröt varade inte längre än ca 30 sekunder. Med en effektiv strategi lyckades monstret besegras utan större skador. En entangle lyckades begränsa dess rörlighet samtidigt som en svärm med pilar och magic missiles mjukade upp den. När Eluard sedan med sin guds kraft gick in i närstrid och landade 2 välriktade slag så vek den sig.

Vad var detta nu för monster vi mötte? Aldrig tidigare hade vi varken sett eller hört talas om något likannde. Bådade inte speciellt bra, och det skulle bli ännu värre. Direkt efter att monstret föll så syntes något stort mörkt flygande på himlen. Vi kastade oss genast i skydd av vassen och kunde snart identifiera det som en grupp jätteugglor med ryttare.

Uggleryttarna skulle visa sig vara de lokala Tiri Kitor älverna. Efter en kort presentation och förklaring till vad vid hade i Blackfens att göra fördes vi till Storsong Hill, deras hem ute i Blackfens. Vi mötte samtliga av deras större ledare däribland Killiar Arrowswift, Sellyria Starsinger, Trellara Nightshadow samt Illian Snowmantle.

Efter ett längre möte med de styrande rådet hos Tiri Kitor i Starsong Hill så lyckades vi få dom att hjälpa oss i kampen mot Red Hand of Doom. Killiar lovade att följa med oss till Rhest för att försöka stoppa vår gemensamma fiende och Tiri Kitor kommer även att bistå med läkeresurser samt boende när vi så behöver samt transportation i Blackfens med de jättelika ugglorna.

En begravningscermoni hölls på kvällen för Sellyria Starsingers dödade bror som föll offer för det groteska monster vi fällde i träskmarken. En något svajig insats ifrån oss i form av sång och dans avslutade kvällen som redan hade börjat bli tidig morgon. Vi samtalade som kortast med Illian som lovade att sälja oss en del magiska potions och scrolls innan vi lämnade Starsong Hill för Rhest och det som komma skall.

Solen steg upp över horisonten även denna morgon och vi packade ihop vår utrustning och begav oss till Illian för att göra de sista inköpen, även den lokala utrustningsbutiken fick ett besök av Anor som var tvungen att fylla på sin koger. Efter några minuter var vi alla redo att ge oss av mot Rhest och så blev det. På jätteugglorna färdades vi snabbt över träskmarken och Rhest kunde skymtas. Vi bestämde oss för att landa ca ett par hundra meter väster om Rhest för att få en så kort väg in mot de två huvudbyggnaderna som möjligt. Efer en kort avsökning av närområdet ryckte vi fram mot sjöns kant. Nu var det två stora byggnaderna väl inom synhåll.

Another one bites the dust

Jarett Nurth's återstående tid blev kort i hennes grotta, då hon fick emot sig en grupp väl förberedda äventyrare som använde både list och kraft för att bekämpa henne. Morbald lyckades först få henne ur balans med en Grease sedan följde barden Farkor upp med en Lesser Confusion för att göra saken ännu enklare. Anor hade sedan inga problem med att borra in ett par pilar i den ondskefulla kvinnans kropp.

Efter en kort sejour tillbaka till Drellins Ferry där vi alarmerade om Jarret's påhittigheter så vilade vi upp oss en natt för att tidigt nästa morgon bege oss upp mot Brindol och den östra delen av dalen. På vägen stannade vi kort till i dom små byarna Terrelton, Nimon Gap och tillslut Talar. Man kunde tyldigt se att människor i byarna var desperata på situationen i dalen och att många hade begett sig av mot Brindol för att söka skydd mot den stora armén.

Vi lärde känna en kvinna vid namnet Leille i Terrelton som var en präst av St.Cuthbert. Hon rådde oss att inte slösa tid på att stanna kvar i staden och ta itu med de problem vi tyckte oss kunna se utan att fortsätta mot vårt i öst.

Väl framme i Talar så blir vi varse en gallopperande ryttare i utkanten av byn. Anor lägger märke till hästens mundering och kan snabbt identifiera det som en av Brindol's styrkor. När personen närmar sig mer så ser vi att det är kvinna med svart hår som är klädd i Brindol's blåa och guldiga kläder. Hon stannar och är märkbart utmattad. Hon varnar oss att den norra vägen är blockerad av fienden och att den enda handelsvägen är avskuren. Hon markerar platsen på vård karta vi beslagtagit av Koth i Vraath Keep. Vi informerar henne om vår grupp och vår agenda samt delger henne all information vi lyckats insamla under vår tid i dalen varpå hon genast ber oss om en av våra hästar för genast ge sig av tillbaka till Brindol för att informera lorden av Brindol.

Iväg rider hon i full fart och endast ett dammoln följer i hennes riktning. Långsamt börjar vi se oss omkring efter någonstans att äta en bit mat och dricka något för att släcka vår törst. Högt uppe i skyn lägger Anor märke till något flygande som är på väg ner i snabb takt. Det är någon sorts bevingad varelse med 3 huvuden. Farkor identiferar varelsen som en Chimera, en på magisk väg framavlad drakliknande varelse.

En ganska häftig strid bryter ut men tack vare både väl riktade pilar och en hel del magiska trick så bekämpas den och vi grupperar om oss för vidare färd norrut mot blockaden som kvinnan markerat på vår karta. Vi införskaffar ny utrustning i Talar och söker information om ett druidsällskap som ska finnas i området. Det visar sig att de ska befinna sig en bit in i Witchwood precis vid floden som leder in från Talar.

Mycket riktigt så stötte vi på druiderna dagen efter innan vår avfär mot vägblockaden. Vi får veta att sägnen om att skogen ska vara fylld med spöken inte stämmer och att driuderna inte har möjlighet att hjälpa oss mer än tak över huvudet om vi skulle behöva det någon gång. Druiderna berättar också att det finns en grupp alver som lever i trakterna av Lake Rhest som vi bör söka upp.

Färden upp mot vägblockaden var lugn, inget inträffade under ritten dit. Väl framme så kunde vi bekräfta kvinnan från Brindol's berättelse. Ett stort fort av timmer var placerat mitt över vägen och flera övergivna och förstörda vagnar kunde skymtas i vägkanten längre bort vid sidan av vägen. Ett par personer kunde skymtas på den övre våningen av byggnaden. Vi bestämmer oss för att avvakta och se hur deras patrulleringsmönster är, och efter en kort stund bestämmer sig Farkor för att göra sig osynlig med en Inivisiblity och ta sig fram för att scouta området.


Efter en kortare överläggning bestämmer vi oss för att försöka lura goblinoiderna genom att placera ut en större mängd pengar på marken utanför deras fästning i hoppet om att det ska bli bråk och ett flertal försvarare ska storma ut. Då skulle Farkor lätt kunna smita in, osynlig, och låsa ute dom för att vi därpå storma fram och angripa dom på öppen mark. Dock så gick det inte riktigt så bra, utan endast en goblin kom ut. Plan B var då att släppa en Fireball i höjd med palisaden så dom på taket och den återvändande goblinen också fick sig en kyss.

En svår strid bröt ut, med ett 10-tal hobgoblins samt 2 ogres bekämpades relativt lätt med hjälp av ett par Fireball scrolls. Den sista ogren gav oss väligt oroväckande information i utbyte mot dess liv, nämligen att Saarvith har sällskap av en drake och att dom blev beordrade att hålla fästningen till alla pris. Med denna vetskap så är vårt nästa mål, Rhest, ett mycket alvarligt sådant.

Vår kosa styr nu mot Lake Rhest och alverna som druiderna utanför Talar berättade om. Om vi kunde skapa en allians med dom också så har vi säkerligen fått en mycket värdefull allierad då de inte bara kan närområdet utan också säkert är väldigt formidabla krigare.

Jarret Nurth

Dagen efter vi återkommit från Skull Gorge Bridge och lämnat den sista informationen så blir Drellyns Ferry överfallna av hobgolin worg riders. På kvällen så hör vi hur Eluard bankar på dörren och något är på gång. Utanför står Jarret Nurth och talar om att hon inte kan sova och att hon är förtvivlad över situationen och att hon måste lämna byn. Till oss ger hon ett par potions som tack för all hjälp. Vi misstänker inte på något sätt henne, utan fortsätter i god tro.

Senare på natten överfalls Drellyns Ferry och vi beger oss genast ut ur värdshuset. Eldar lyser upp andra sidan floden och vi kan skymta fiender som springer runt och attackerar byborna. Vi bestämmer oss gensast för att bistå dom.

Efter en tuff strid med inte bara hobgolins och worgs, utan en ihärdig spell caster (Zhul War Adept) som också hade talang för elektrisitet så fick vi tillslut kontroll över striden och kunde undsätta den västra delen av byn. Dock så skulle det visa sig att de potions vi tagit emot av Jarret Nurth var förgiftade.

Efter striden inne i Jarret's hus så började Geth och Ilzzt förhöret med den nämda. Vi tvingar henne till att komma med till Norro Wiston för att lägga ed på det hon bekräftat. De magiska dryckerna hade hon fått av den stora markägaren Iormel. Efter att ha gått med på att Jarret ska byta om till lite mer utomhusliga kläder blir allt tyst och Jarret försvinner. Vi förstår snabbt att hon tagit sig ut genom fönstret och givit sig iväg. Efter en lång tid spårning får tillslut Anor upp färska spår som leder djupt in en skog straxt utanför byn. En bäck leder upp till en ravin där vi sedan stöter på Jarret igen. Vi verkar ha hittat hennes gömställe då det är flera tecken på religösa tecken och skrifter i berget som bekräftar misstankarna om att hon har en annan agenda. Redan vid ankomsten till Drellyns Ferry vid första mötet med Jarret så kunde vi urskilja en medaljong av någon sort som senare skulle visa sig vara av slaget som anhängare utav Erythnul bär, God of Slaughter.

Jarret Nurth's dagar är räknade, hur det än kommer att sluta.

Bridge down, whats next?

Bron har fallit, Ozyrrandion är död och den första wyrmlorden har besegrats. Vi har lyckats åsamka Red Hand en hel del skador som kommer få betydelse. Men nu står vi inför ett vägval, vilken väg tar vi härnäst?

Det som ligger närst tillhands är kanske att söka upp den enda wyrmlorden som vi tror vi vet var den befinner sig, nämligen Saarvith. Han sägs (enligt Koth's hemliga dokument neda) befinna sig på ett hemligt uppdrag i den förfallna staden Rhest. Då skulle vi också eventuellt kunna öppna upp den vägen ned mot Elsir Vale för karavaner med förnödvändigheter.

Hravek Kharn sägs befinna sig i den stora armén vid Cinder Hills. Ulwai Stormcaller's agenda och position är okänd. Vidare så sägs det att den högsta i Red Hand, Azarr Kul, befinner sig i "his base in the massive temple in the heart of the mountains". Drellins Ferry är i full gång med evakueringen, vilket är tur med tanke på att Red Hand kanske slår till om några dagar. Vi har nog tjänat ett par dagar eftersom vi slog sönder bron.

Vi lyckades också övertala forest giants att hjälp oss i kampen mot Red Hand. Vi behöver många fler allierade i denna kamp om vi ska lyckas hålla dalen i människors händer i den tid som komma skall.

Studera den hemliga strategiska kartan vi lyckades erövra från Koth, samt övriga strategiska dokument. Dessa kan mycket väl innehålla dolda budskap eller dold information som är vital för Red Hand och dess operationer.

Skull Gorge Bridge

Så kom den stora stunden, då vi skulle förstöra Skull Gorge Bridge. Den största och främsta faran som vi hade identifierat var den stora gröna draken på andra sidan bron. Det skulle visa sig korrekt efter striden hade lagt sig.

Efter en kort sejour tillbaka för att försöka få med oss Forest Giants på vår sida i kampen mot draken så insåg vi snart att vi var lämnade ensamma i just denna strid. Vi var tvugna att agera omedelbart för att inte förlora någon tid.

En mycket lyckad inledning på striden såg oss beskjuta och nedgöra en av dom två Hellhounds som vaktade ändarna av bron. Det var ett magiskt och triumferande ögonblick, där vi på över 600 feets avstånd lyckades med endast ett fåtal pilar döda den ena innan den ens han agera.

Tyvärr skulle striden ganska snabbt få en vändning i övertag. Den stora draken Ozyrrandion var genast ovanför oss och började släppa ut sin syra gjorde stor initial skada. Men det skulle bli mycket värre, för både Anor och Geth föll tungt för dess grymma slag. Kvar var endast Arranos och Vrinn för Eluard var under bron och försökte in i det sista att få den att kollapsa.

Det var inte vår dag, denna dag, för varken bron eller draken tycktes vara sårbara. Arranos gjorde ett sista försök att komma närmre sin kamrat Anos som var nere för räkning och lyckades med en Cure Medium Wounds få Anor på fötterna.

Straxt därefter så var det en kamp om klockan, för Ozyrrandion var inte sen med att återuppta attackerna. Men kniven på strupen så besköt Arranos Ozyrrandion in i det sista medans Anor likaså gjorde detsamma. Eluard hade nu kommit tillbaka från bron och hjälpte till i striden med sin gudomliga kraft.

Med ett par väldigt välriktade pilar lyckades Anor vända övertaget som Ozyrrandion hade givit the Red Hand of Doom och draken var på flykt. Med den minsta möjliga marginalen, på 600 foots avstånd, lyckades Anor återigen pricka 2 pilar som borrades djupt in i ryggen på Ozyrrandion som till slut föll ner död på marken.

Geth Helder, Arranos och Vrinn dog inte förgäves, deras baneman stupade denna dag också. Med endast ett fåtal beskyddare kvar på bron så är the Red Hand of Doom's nyckelposition the Skull Gorge Bridge hotad, väldigt hotad.

Key characters

Än så länge har vi stött på följande nyckelpersoner i Red Hand of Doom.

Town Speaker Norro Wiston: En äldre tillsynes religös man i 50-års åldern, dock ganska främmande för krig och planeringen av ett försvar ifall en attack skulle komma.

Captain Soranna Anitah: Vacker ugn kvinna som leder vaktstyrkan i byn. Verkar lojal, kanske för lojal, då hon inte tar till ton när viktiga saker kring hennes yrke diskuteras. Medlem i byrådet.

Brother Derny: Cleric of Pelor. Brygger drycker och säljer magiska föremål. Verkar trevlig och vänlig.

Sertieren the Wise: Byns halfling wizard. Verkar vänlig och hjälpsam. Handlar med scrolls och mindre magiska föremål. Kastar spells till 50% av listvärdet då vi hjälper byn.

Kellin Shadowbanks: En halfling som driver den bästa Inn'en i byn, The Old Bridge Inn. Är en fanatisk spelare av "Three Dragon Ante" och erbjuder kredit till oss. Medlem i byrådet.

Iormel: Rik markägare och medlem i byrådet.

Delora Zann: Stallägare och medlem i byrådet.


Under förhör med den tillfångatagne hobgoblinen från bakhållet så erhöll Geth Helder även denna information:

• The warband´s base is an old castle in the forest called Vraath Keep
• They serve Wyrmlord Koth, a mighty sorcerer
• Koth´s chief lieutenant is Karkilan, half bull half humanoid. He wears a greataxe and the goblins fear him.
• More warbands are attacking the lands around the town to prepare for the “Day of ruin”.
• The Red Hand of Doom will destroy it all!

Vi har också lyckats att övertala byrådet att evakuera byn för att dra sig öster ut mot Brindol, som är den enda befästa staden som dessutom har en ordentlig armé.

Koth's secret map

När vi slog till mot Vraath Keep och besegrade Koth, så lyckades vi lägga beslag på hans karta över deras planerade framfart. Lägg den väl på minnet och studera den noggrannt. Den innehåller säkert detaljer vi inte ännu förstår eller kan placera i det stora sammanhanget.



Kommentera gärna vad ni tror är vad och viktiga strategiska punkter. Ett par som direkt kan nämnas är ju Skull Gorge Bridge, Drellins Ferry och Brindol. Vidare så är Witchcross även den staden säkert viktig om fienden kommer norrifrån. Den staden ligger på "rätt" sida om floden för att det ska vara lättare att försvara sig.

Här nedan är dessutom det dekrypterade hemliga dokumentet som Koth hade på sin kropp. Detta innehåller många ledtrådar säkerligen. Läs noggrannt!

Top Secret – Red Hand of Doom

Death Penalty for anyone not authorized to read!!!

Wyrmlord Koth, Senior Commander

Current Situation

• We are gathering our forces at Cinder Hill preparing to march on the Human Ferry-Town. Our horde includes several thousand goblinoid warriors under the command of our loyal Priests of Tiamat
• We currently have 4 commanders, Wyrmlords that lead our Red Hand: myself Koth; Saarvith the Goblin Ranger; Ulwai Stormcaller the Hobgoblin Bard; and Hravek Kharn the Hobgoblin Talon of Tiamat.
• Wyrmlord Saarvith has been sent on a secret mission to the ruined city of Rhest. Wyrmlord Hravek Kharn commands the main body of the army. I am not sure where Wyrmlord Ulwai Stormcaller is or what her orders are.
• The High Wyrmlord, our respected leader Azarr Kul, the most powerful Draconic Humanoid ever, awaits great deeds from me. The most fearsome person in our army, the mighty and powerful Cleric of Tiamat. I salute him and hope to return to his base in the massive temple in the heart of the mountains soon. I am ready. In the name of Tiamat!
• Our army has grown and now consists of dozens of hobgoblin, goblin, bugbear, and ogre tribes from the Wyrmsmoke Mountains.
• Azarr Kul also have several dragons that serve him now. Unfortunately I have only yet spoken to the green one, Ozyrrandion.
• Skull Gorge Bridge is a key strategic site as we descend from the mountains. We must not loose control of the bridge! That could delay the army´s progress several days.
• The human town Drellins Ferry will be our initial assault on Elsir Vale. I am sure I will be the one to lead the attack personally, as I have controlled this area so well.

War Room

Här är den nya platsen där vi alla lättare kan organisera oss mot The Red Hand of Doom! Vi behöver en central plats där vi diskuterar hur vi ska göra under kampanjens gång, så då är ju en weblog perfekt!

Just nu står vi inför en svår uppgift. Vi måste förstöra Skulle Gorge Bridge som vaktas av flera goblinoids, hell hounds men framför allt en stor grön drake!

Vi är alla samlade en bit ifrån bron (ett par hundra meter ifrån) och funderar nu på hur vi går vidare.

Ett förslag som jag tänkt igenom är att återvänga till vägkorsningen där vi hittade en staty som var en symbol för Forest Giants. Dessa kunde vi kanske få över på vår sida, eftersom vi lyckats lokalisera flera värdefulla föremål som tillhör dom. Dessa kunde vi kanske använda som bait för att få dom med oss, förutom det uppenbara att även dom kommer få det tufft om goblinoids tar över hela Elsir Vale.

Vad tror ni? En frontal assault mot en large green wyrm känns inte helt bra. Vi har dock 2 bra bågskyttar så vi är väl förberedda för en attack.

- Commander for the Resistance in Elsir Vale, Geth Helder